PRÄSTINSTALLATIONEN

PRÄSTINSTALLATIONEN

PRÄSTINSTALLATIONEN

”Inte faan kan ni stänga Guds hus!!”

Skrek han. Han hade rest sig upp, i full längd, från där han satt, längst fram i kyrkan.

Och det är signifikant för hela historien, som förresten berättats i radio av Fritiof Nilsson Piraten.

Jag tror jag börjar hos Piraten. Dom hade varit studiekamrater – Han, och Prästen. Fritiof kunde ju

njuta av en god historia. Och en god historia är det. Från studieåren och via Vilhelmina till Präst i

Nordingrå.

Piraten, var en person, som redan på 50-talet gick ur Svenska Kyrkan. Om det berodde på sitt eget

leverne, eller på att han fått djupare inblick i prästerligt beteende, undandrar sig min bedömning.

Han levde själv ett ”fritt” liv. I sin ungdom blev han hotad med relegering från gymnasiet för att han

setts på restauranger och värdshus. Sedermera blev han också relegerad på grund av samröre med

flickor. Som ju är en mycket skum hantering.

Hans studiekamrat Prästen (Jag vet inte, om dom var närmare vänner), lyckades få ihop en präst-

examen, liksom Piraten fick till sin juristexamen och blev advokat.

Prästen kom på långa och krokiga vägar, till sist till Vilhelmina, där han tjänstgjorde en tid. Hans

svaghet med dryckenskap och annat, syndigt leverne, kunde han skyla över genom resor till Kungliga

Huvudstaden, när andan föll på. Den trista tillvaron i S. Lappland, med så långa resor till gladare

trakter, gjorde väl att han höll ögonen öppna för lediga tjänster söderut. Han sökte därför en ledig

tjänst i Nordingrå Församling.

Han fick provpredika -och tog Nordingråborna med storm! Vacker sångröst. Och en predikan, som

kom från en Präst, som visste vad synd var.

Honom skall vi ha!!

Domkapitlet, som blivit underrättade om hans resa till Nordingrå och hur den utvecklat sig, höll nog

med om det där med kunskaper om synd. Den delen var nog helt sann. Men dom sa nej till den

Prästen i Nordingrå. Dessutom det viktigaste pastoratet. Nej.

Då blev Nordingråborna milt sagt, förbannade. Han var deras präst!

Punkt.

Men man bör nog förstå Domkapitlets inställning, när man hör hur hans resa gått till…..

Om han nyss kommit hem från en studieresa i Stockholmstrakten eller om det förekommit andra

leveranser, är omöjligt att säga. Han var i alla fall välförsedd!

På resan från Vilhelmina lyckades han få Konduktören till kamrat och vän för livet. Dom pokulerade

så våldsamt, att konduktören fick lämna tåget i Långsele, då han var oförmögen att sälja biljetter.

Han var bliven helt stupfull och blev lagd på en av bänkarna i väntsalen. Och snarkade.

Den blivande Nordingråprästen hade glatt åkt vidare till Sollefteå där han skulle embarkera

Strömkarlen f.v.b. till Nora och Nordingrå.

Han gick mot kajen från järnvägsstationen i Sollefteå. Där låg en smedja vid vägen, och det var lång

tid till båten skulle gå. Ja, den hade inte ens kommit in än. Själv hade han jobbat som smedhalva när

han var ung och grön.

Allt var upplagt!

Han slog sig i slang med smederna. Tog av sig kavajen, och hjälpte till med smideriet. Men han hade

präktigt med brännvin kvar. Och han var inte knusslig. Visste hur man snabbt skulle skaffa sig

vänner…

Alltihop urartade förstås.

Det ändade med slagsmål och blodsspillan.

Det visade sig senare att just han, kommit billigast undan. När han gick ner till båten och kom iväg,

pågick fortfarande kalabaliken. Ingen sprit kvar på båten, gjorde att han så sakteliga nyktrade till,

och kunde dagen efter hålla en mycket känslosam predikan i Nordingråkyrkan.

Så Nolinga vart förbannad. Det kan man förstå. Inget Domkapitel i världen skulle stoppa Deras val.

Alltså: Namnlistor och petitioner. Stämningen var så uppiskad, att Alfons Westin i Ullånger, beslöt sig

för att utvinna manna från hela härligheten. Med en god vän, som utrustat sig med ett foto av en

släkting, iklädd löjtnantsuniform, åkte två kumpaner till Örnsköldsvik. Där lät dom göra massor av

kopior av kortet. Sedan åkte dom runt i Nordingrå och sålde. Påstod att det var ett ungdomsfotografi

av Prästen. Det gick i alla fall ihop, sa dom.

Till sist föll Domkapitlet till föga. /I det fallet tror jag inte att korten hade någon betydelse/.

Ni får som ni vill!

Och nu, skulle det bli Installationspredikan.

Min farfar, som var med i stuveriet; Det fanns många små sågverk i Nordingrå, hade en god vän i

Hyndtjärn, också stuvare. Och han och Farmor blev av vännen inbjudna till Prästinstallationen.

Det var bra om dom kom i tid, för det skulle nog bli mycket folk… Sagt och gjort. Farmor och Farfar

som hade lång väg, rodde till Salsåker och gick upp till Hyndtjärn redan på Lördag. Ja, ja män i tid var

det. Där åt man och drack, inte bara för Prästen utan också över att man var i gott sällskap, förstås.

Tidig sillfrukost! Hejsan! Och iväg. När dom kom fram, och dom hade rest tidigt och dom kom fram

tidigt, var kyrkan redan full. Men vännen visste råd, och kunde fatta snabba beslut. I sockenstugan

finns det lagom långa bänkar. Jag hämtar en. Så kom han med en bänk, lyft med starka  stuvararmar

över huvudet, och gick före in längst upp för gången. Och bänken passade precis tvärs över. Han själv

och frun och Farmor och Farfar satt så längst fram och mitt i Nordingrå Kyrka under installationen.

Kungligt!

Men andra såg vad man hade gjort, Och följde efter. Och kyrkan blev Pang full. Och fler trängde på.

Till sist blev folk skrämda, och det började ropas om att stänga kyrkdörrarna.

Då, skrek min Farfars kamrat dom hemska, förbjudna orden jag inledde med…

Och jag fick skämmes jag, brukade farmor säga med en underläpp, som darrade litet.

Men det hör ju till.

Farfar yvdes mycket över att Fritiof Nilsson Piraten hade berättat ”hans” historia på radion. ”Och de

mäste stämde”.

Och Prästen?

Jo, han blev med tiden pingstvän, och avflyttade.

Jenny och Manne Sjödin. Farmor fyller 60 år!
Jenny och Manne Sjödin. Farmor fyller 60 år!
img_00011
Farfar på älgjakt. Korven skall helt klart ligga kvar på smörgåsen!

 

 

 


sjodinbjorn2@hotmail.com

Kommentera